Skogsryttare

I fredags följde jag med en stallkompis på Pay and Jump på ridskolan vilket var superkul! Jag har inte varit där många gånger alls på ett halvår, sen Knallen skadades, men det är verkligen glädjande att komma tillbaka. Det var överraskande många fina ponnyer och hästar som deltog i hoppningen och jag blev extra förtjust i en liten vit ponny med rosa utrustning som hoppade såå fint! 

Jag agerade chaufför och hästskötare åt min stallkompis som har ett fint, lite äldre, fuxsto som hon gör otroliga framsteg med. Framstegen fortsatte även i fredags och de hoppade två klasser felfritt, hurra! Känner verkligen glädjen som jag också upplevde med Knallen när vi var ute på såna evenemang. Hoppas verkligen att vi får göra det igen.

Igår, lördag, åkte jag nästan direkt till stallet efter jobbet. Jag hade egentligen tänkt rida ut på Knallen i halsring och köra Filur en sväng med vagnen, men med facit i hand verkar jag ha gjort det rätta valet. En annan stallkompis var påväg ut med sitt polska halvblod och undrade om hon kunde följa med mig och Knallen på vår rehabiliteringsskrittrunda, vilket jag svarade ja till. Då valde jag även att ta med min Lilleman, aka Filur, som handhäst då jag snabbt räknade ut att klockan skulle bli väldigt sent om jag skulle köra honom efteråt.

Vi styrde, efter mycket borstande av vårleriga hästar, ner mot älven där det går en supermysig stig. Men vi kom inte långt innan Knallen pallnitade, "drakblåste", vädrade starkt och vägrade ta ett steg till. Först trodde jag att han skyggade för en grind som stod och slog, men han reagerade för starkt för att det bara skulle vara det. Det måste ha varit något annat för att Knallen stegrade och snurrade runt och försökte dra hemåt igen. Då var det lika bra att hoppa av och försöka leda honom mot det farliga, men utan större framsteg. Det var lika bra att vända om när vi hörde hundar skälla och skott avlossas. Undra vad de egentligen höll på med där borta..Dessutom började det dessutom blåsa rejält samtidigt som det haglade när Knallens hjärta slog som hårdast. Så typiskt. Knallen som på sin höjd skyggar för brevlådor och uppochnedvända kanoter när han är på sitt värsta skygghumör, men det är ju ändå saker man ser.

Vi valde istället att styra på vägen "runt berget", där det innefattar lite klättring både uppför och nedför och jag kom upp på Knallens rygg efter lite skutt och snurr. När vi tagit oss några meter från det farliga så lugnade han ned sig och skrittade på utan problem. Otroligt märkligt.

Själva rundan gick väldigt bra trots att Knallen blev lite irriterad på Filur som hela tiden ville springa framför. Då reagerar Knallen med att hugga åt honom och håller på så sätt Lilleman på plats. Knallen tycker fortfarande att det är lite jobbigt att gå i lutning, så därför gick det något fort i skritten upp och ner, men det blev ändå med godkänt resultat.

Förhoppningsvis håller sig ponnyerna lugna nu några dagar ;) Knallen blir otroligt arg och irriterad i musklerna när han inte får röra på sig(dvs bli riden eller galoppera löst i paddocken) och Filur hittar på bus om han inte blir ordentligt stimulerad i huvudet. Så jag har ju min utmaning med de så att säga..